fredag 15 mars 2013

Dagens erkännande.

Hej Sverige!

Jag tänker dedicera detta inlägget till alla dom stackars människor som jag nånsin glömt, förlåt!

Jag har nånting att erkänna.
Jag lider av prosopagnosi light, även kallat ansiktsblindhet.

Detta är ganska vanligt i dagens samhälle och många har svårt att komma ihåg ansikten, men jag tror att min diagnos är lite över snittet, här kommer ett exempel:

Igår skulle jag ha human factors och jag och en annan kille som heter .. (justdet. Nu måste jag leta reda på killen på facebook för jag har redan glömt bort hans namn) Vi kan kalla honom Eddie så länge. 
Varje torsdag så ska jag och Eddie ha diskussionsgrupp tillsammans med våran lärare. Vi är dessutom den enda gruppen som bara ska vara två personer. 

Klockan är nästan halv och jag promenerar genom korridoren och runt hörnet där Eddie står utanför klassrummet och pratar med en annan kille. 

Hej, hur är läget? säger jag, och kollar på Eddie. Sedan kollar jag på den andra killen och säger "Hej, ska du med vara med i våran grupp?!" 

Han kollar skumt på mig och svarar "Eeeehm. Jag är din lärare." 

Jag har alltså suttit och stirrat på denhär människan i två timmar senast förra veckan, och han existerar inte på min världsbild längre. Jag är en pinsam tjej! Och jag lovar, dethär händer mig JÄMT. Jag glömmer människor och jag glömmer namn. Dessa är ofta kombinerade. Det är inte det att jag inte vill komma ihåg folk, jag bara kan inte. Jag kan prata med någon flera gånger innan jag inser att jag träffat personen innan. Förra terminen introducerade jag mig för en kille som jag kom på senare att jag hade snackat med efter varenda lektion terminen innan. En kompis kompis som vi hängde med massor förra terminen, jag har nog funderat i en månad vad den killen heter. Det ringer inte en klocka någonstans.

Jag har iallafall kommit på ett sätt att inte glömma varenda kotte jag känner. Det stavas facebook.
Facebook är rätt och slätt mitt sätt att spara information om människor som andra sparar i sin hjärna, som till exempel namn och utseende.

Jag måste nog säga att det är en av dom två saker jag är riktigt riktigt kass på, att minnas människor och att navigera utan karta. Jag är alltså vilsen och vet inte vem jag träffat förut. Förutom det är jag ganska bra ändå. haha.

(btw, Jag hittade honom, han hette visst Edwin)

Kram på er!

ritade denhär bilden för hundra år sen, vilket är lite ironiskt, men jag ritade brukade inte rita ansikten om jag inte hade nått att rita av för jag kunde helt enkelt inte minnas hur de ser ut.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar