onsdag 10 april 2013

Brev till morfar

Hej på dig morfar! Eller, "hallå i hölet", som du hade sagt.
Det är nu mer än ett år sedan du lämnade livet där hemma i köket i Älgaryd och därför tänkte jag skriva ett par små ord till dig!

Sist jag såg dig så stod du där i hallen och gav mig en kram och sa att "nu ses vi aldrig mer". Du var frisk och kry och det var precis innan jag åkte till Australien. Tänk vad fel du hade ändå! Det var sista gången vi sågs i livet kanske, men jag är helt säker på att du håller koll på mig här nere i Australien och hälsar på med jämna mellanrum. Jag är också helt säker på att du är sådär glad och busig och sprallig igen som du bara är när du mår bra.

Fina morfar.

Jag tänker på dig ofta, men jag är inte ledsen. För jag vet att du levt klart. Det sa du också till mig. Tänk vilket lyckligt liv att få dö när man är helt färdigbakad! Och på den "vackraste platsen på jorden" också. När jag tänker på dig så minns jag de roliga sakerna istället. Och alla dina uttryck. Och hur du sken upp varenda gång man ville ge dig en kram, precis som du vunnit på lotto! Jag tänker på att du alltid ville vara helt säker på att man inte va ledsen över att vakna hos dig (fast vi alltid svarade att vi var jätteglada att vakna i Älgaryd) och att du aldrig ville ha bruna kakor eller vita blommor, och dendär gången du klädde ut dig till påskkärring med resten av barnen, eller dendär gången jag inte kunde knäcka mitt ägg vid frukosten för att du smugit dit ett plastägg istället, eller när du byggde styltor till mig och Tobbe och vi övade på att gå i trädgården (du blir nog glad av att veta att jag sjukt bra på att gå på styltor fortfarande. Jag skulle kunna tävla i det! ) Cykla baklänges kan jag dock inte än!. Alla domdär sakerna och många många fler tänker jag på väldigt ofta.

Och jag är glad att du kommer och hälsar på mig då och då. För det vet jag att du gör.

Jag brukar fortfarande säga att du är mannen i mitt liv, för när jag var liten så tog jag en torkad blombukett och sa att "kom så gifter vi oss morfar" myggnät fick assistera slöja och såklart tog du min hand och gick fram och tillbaka där i vardagsrummet! Jag tror det också kan va därför jag nu har din vigselring i mitt halsband. Tänk att du lämnade den till mig! Det hade inte gått att ens önska sig en bättre morfar än du!

Du vet att din speciella plats i mitt hjärta alltid kommer finnas där, och jag vet att vi ses snart igen! Ha så roligt så länge och hälsa så mycket till resten av alla dom andra fina människorna där uppe!

Pusspuss!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar