På andra sidan planeten: Måndagskiting.

Hej på er !

Jag tänkte berätta vad som hände i måndags, bara för det är en ganska bra story ändå. haha.

Vi skulle ut och kitesurfa, jag, James och Mel. Meningen var att vi skulle åka till Geelong men vädret ändrade sig lite och vi bestämde oss för att inte riskera att köra så långt för att sedan inte kunna surfa alls utan istället drog vi till Brighton beach. Det var lite lite i fel vindriktning men inte sådär värst farligt. Dock så blåste det inte så värst mycket när vi kom dit så James och Mel började tveka lite. Så, eftersom jag var tvungen att sticka för att jag hade lektion senare (Som jag verkligen behövde gå på) så skickade dom ut mig först. Dels också så var jag på en mycket mindre kite så om jag kunde hålla den uppe så skulle det gå bra för dom också. Grejern var ju att jag lyckades surfa ut. Långt ut. Och sen dog vinden. Så där låg jag, men kiten i vattnet och vinden som draggade mig bara lite lite i fel riktning. Bra jobbat Therese.

Så mitt emellan vågorna så såg jag nånting brunt. Någonstans inom mig så tänkte jag instinktivt "HAAAAJ" och blev lite nervös. "Du hittar på, din hjärna spelar dig spratt Therese. Detdär var säkert bara en skugga. " Den började det lukta fisk. Och jag insåg att jag kanske inte alls är ensam i vattnet. Så jag insåg, att jag måste verkligen ta mig därifrån. Jag fick upp kiten för en liten stund och surfade kanske 20 meter därifrån innan vinden dog igen. Och jag låg i vattnet igen. Well.. Jag spanade på klockan och insåg att den var halv tre, min lektion hade alltså börjat. Fasen.

James, som hade varit ute en sväng med mig på en bra mycket större kite, hade lyckats ta sig in till en av stränderna. Hur visste jag inte, men det visade sig att han hade simmat in. Så jag var helt själv ute på havet och det enda rimliga jag kunde tänka mig var att försöka rädda mig själv. Så jag vevade upp alla mina linor, släppte lös mig, knöt ihop allting till ett virrvarr av kite och linor och bräda o sånt och tog kiten under armen och började simma inåt land. Jag rörde mig långt, det gick inte så fort men det gick iallafall framåt. Jag kom en bra bit innan en polisbåt dök upp bakom mig. Mel hade ringt dom så dom kom ut och räddade mig någonstans utanför Sandringham, vilket var bra långt från Brighton beach där vi först startade. När jag hoppade upp i polisbåten så kolla jag ner i vattnet och såg en säl där! Det måste varit säl jag såg förut! Lättad berättade jag för polisen att jag trodde jag sett en haj men att det bara var en säl. Han kolla på mig, såg inte alls road ut och sa "Med sälarna kommer hajarna."

Alla vart sjukt lättade över hur glad jag var när jag kom iland och ambulansmännen var nästan besvikna över att jag inte alls behövdes tas hand om. haha.

Jag missade lektionen, såklart, jag kom till skolan 5 minuter efter att den hade slutat, direkt från stranden med saltvatten i håret och helt utmattat och lämnade in min folio och frågade om jag fick vara med på den sena lektionen istället, den som började när den andra slutade. När jag berättade vad som hade hänt sa läraren bara "Detdär var det coolaste jag nånsin hört, du kan va sen varje vecka om du vill" hahaha. Så nu känner han mig som "kitesurfing girl"

Som kontentan av dethär så vet jag att jag inte är speciellt lättskrämd av mig, eftersom jag verkligen inte panikade, inte ens när jag trodde det fanns haj i vattnet så panikade jag speciellt mycket.

Alla James berättar om dethär för frågar om jag dumpade honom efter det, haha. Så var det ju verkligen inte. Jag hamnade där ute av mig självt och jag vet att jag är bra på att simma, hade jag fått en halvtimme så hade jag varit i hamn. Dessutom så låg jag och flöt på ett nio kvadratmeter stort klarorange segel, det finns inte en chans att folk inte skulle hitta mig om jag inte hade pallat att simma. Dessutom är jag en av dom få kitesurfare som alltid använder både hjälm och flytväst. Så oroa er nu inte allt för mycket. Det löser sig alltid.